Tillbaka

Leader-projektet Linas-stuga

08.10.2026 kl. 14:23

Linas stuga på museiområdet har nu fått ett nytt tak med hjälp av Leader-finansiering. Syftet med projektet var att bevara och skapa en samlingsplats i den historiskt värdefulla stugan genom att förnya det läckande pärttaket och restaurera skorstenen till den ursprungliga köksspisen.

Den gamla skorstenen revs och murades därefter upp på nytt. Det befintliga pärttaket demonterades med hjälp av talkokrafter och lades därefter om. Arbetet genomfördes dels i samband med ett kurstillfälle, dels under flera separata talkodagar.

Den gamla spisen kan nu åter användas i Linas stuga. Det nya pärttaket är tätt och inga läckage har konstaterats. Projektet har därmed bidragit till att bevara stugans historiska karaktär och samtidigt gjort den mer användbar som samlingsplats.

Pärttak, eller spåntak, har en lång och rik historia som ett av de mest

traditionella taktäckningsmaterialen. Användningen av takspån sträcker sig

tillbaka till tidig medeltid.

Stavspån har använts under mycket lång tid, särskilt på kyrkor och andra

finare byggnader. Från mitten av 1800-talet fram till 1950 var stickspån (pärt)

det helt dominerande takmaterialet på landsbygden, men även vanligt på

småhus i städer. Pärtens popularitet ökade i samband med att spik började

tillverkas industriellt, vilket gjorde det lättare att fästa spånen.

Pärttak (stickspåntak) tillverkas traditionellt av träslag med hög motståndskraft

mot fukt, främst kärnfuru (tall) eller asp. Materialet är ofta kluvet snarare än

sågat för att bibehålla fibrerna och öka livslängden. Det är en lätt konstruktion,

ofta behandlad med trätjära för underhåll.

Att lägga pärttak (spåntak) innebär att täcka taket med tunna träspån, oftast i

tre lager för att säkerställa vattentäthet, där varje spån täcker två tredjedelar

av det föregående. Metoden kräver tätt spikade takspån på glespanel och ofta

tjärstrykning för lång hållbarhet. Ett vällagt tak kan hålla 50–60 år.

Idag betraktas pärttak som en viktig del av byggnadsvårdskulturen.

Hantverket lever kvar genom renoveringar av kyrkor och fäbodar, där

pärtspikningstalot (arbetsgemenskap) är en del av traditionen

Pärttaket är alltså en historisk lösning som kombinerar kunskap om lokala

material med hantverksskicklighet.